Att läsa äldre handstil

Var och en sin egen paleograf! 

 


Jag sänder dig en samling bref jag gaf ut med ett register, som är min stolthet. Den som icke vet hvilken triumf det ar att identifiera en obekant kryddkrämare från 1700-talet och upptäcka hans obekanta födelse- och dödsår, har icke smakat historiens innersta njutning

Författaren Oscar Levertin

 

Det finns ett antal olika hjälpmedel för att bekanta sig med äldre handstilar. Mest kända är sannolikt Henrik Anderös "Läsebok för släktforskare" och Alf Åbergs "Läsning av gamla handstilar".

Riksarkivet har givit ut en hel serie med dvd-skivor fullmatade med handskriftsexempel.

Ibland kan vi knappt läsa de kråkfötter vi själva krafsat ner - hur knepigt är det inte då att tyda vad en kyrkoherde präntat 1756 i Algutsboda? Inte alls så svårt som de flesta tror är svaret.  Under äldre tid brukades vad som kallas tysk handstil. När vi läser brevet från 1727 om livdrabanten Carl Gustaf von Ceder (här i orinal 1-2 och i klartext) kan se flera typiska drag på denna stil. Vi återfinner tyska dubbel-s och u med en snirkel ovanför. Just bokstaven S kan ta sig många former. I ett och samma dokument från 1711 ser vi hur s gestaltas olika i orden behöfdes, Samma, gesell, Censureras och hans. Ett annat typiskt inslag är att m dubbleras genom att dra ett streck ovanför bokstaven.

Att handstilen varierade kraftigt bör inte vara någon överraskning.  Samma ord kan se olika ut i olika personers tappning. Vad det gäller att klura ut ord som man inte känner igen är Svenska Akademiens Ordbok (ej att förväxla med Svenska Akademiens Ordlista) en värdefull hjälp. Numera finns den dessutom på nätet.

Några namn som de kunde se ut (varianterna är många): Abraham (1745), Anders (1778), Aron (1778), Axel (1742),  Carl (1714), Carl (1778),  Carl Fredric (1785), Charlotte (1790), Christina (1716), Christopher (1773), Clas (1778), Elin (1769), Ernst (1740), Fabian (1731), Fredric (1766), Gertrud (1716), Gustaf (1778), Hinric (1746), Johan (1745), Johan (1840),  Lars (1769), Lisa (1840), Olof (1778), Peder (1684), Pehr (1762), Petter (1840),  Sara (1804),  Sissa (1810), Stina (1716), Susanna (1716, Swän (1709), Ulric (1745).

Olika yrkeskategorier, titlar och benämningar: Baron (1777), Bonden (1775),  Byfogden (1773), Capitaine (1731), commissarien (1775),  drottning (1719), friherren (1773), grefwe (1766), hofmarskalk (1761), hovkanslern (håfcantzeleren, 1774), Cadet (dvs kadett, 1792), konung (1776), kopparslagaren (1768), landshöfding (1790), professor (1775), ryttare (1790), Secreteraren (1773), skepparen (1784), Smeden (1787), 

Olika geografiska namn tampas man ofta med. Rosenbergs Geografiskt-statiskt handlexikon öfver Sverige kan vara en hjälp att identifiera egendomliga platsnamn. Här är några få geografiska exempel: Carlscrona (1790), 


Förkortningar var vanliga och användes exempelvis ofta för myntsorter och rymd- och viktmått. Riksdaler, skilling och runstycke var alla myntsorter som brukade förkortas. 

Marker.

Bara vi kan läsa handstilen kan vi exempel se vilka vinsorter man pimplade i sig vid hovet vid en given tidpunkt år 1800. Vi kan också läsa sexårige Gustaf Adolf Sparres brev (1-2) till sin far där han hoppas på att få "mycke bonbons".

Här kan du läsa slutet av ett brev från drottning Christina till kusinen Carl X Gustaf år 1655 (och i klartext här). Ett annat skriftprov är Gustaf IIIs försäkran på revolutionsdagen 1772 (och i klartext).  

 

 

Att göra arkivfynd kan göra vem som helst glad. I arkiven döljer sig mängder med information och man möter ständigt fascinerande människoöden. Det kan vara en lista över polska krigsfångar i Sverige 1709 där det framgår att en av dem rymt. Vad döljer sig bakom prästens sarkastiska kommentar beträffande möjliga barnafäder i en födelsebok från 1763? I en dödbok från Karlskrona 1769 skymtar tragiken när en timmerman hängt sig på skeppet Sophia Charlotta. I kommunionsboken från skånska Holmby vid 1800-talets början flimrar många sorgliga öden förbi - den fattige och enögde Nils Faijersson eller de klena gossarna Lars och Åke som inte kan förtjäna sitt bröd.

Något senare är exemplet med den blonde och blåögde 13-årige gossen Nils Carlsson, "liten till växten", som ställs för rätta för stöld år 1840 (klartext). Han har tillsammans med två bröder, den 15-årige Johan Petter Lagergren och den 12-årige Wilhelm Gottfrid Lagergren, stulit järnband från änkan Lindqvist.